blodochgalla

Ibland är det verkligen omöjligt att känna annat än förakt för det mänskliga vämjeliga köttet, de här groteskerierna som på sina slemmiga muskler och ben rör sig runt som en myllrande massa av insekter. Vid sådana här tillfällen blir verkligen städer till fruktansvärda termitstackar av sten och metall. Jag kan verkligen känna en rent fysisk avsky, en svindel och ett illamående när de rör sig runt mig, meningslöst kluckande med sina fräna, stinkande avgrundskroppar, uppstötandes äckliga gurgliga läten som tydligen skall efterhärma mänskligt tal. Vad gör alla dessa demoner runt mig, varför måste det finnas så många människor, varför väljer de att vistas där just jag befinner mig? Det värsta är när de av någon OUTGRUNDLIG anledning väljer att tilltala just mig, att aktivt rikta denna fasansfulla existens som en kniv mot MIN magsäck. Är det inte illa nog att de finns där, ständigt myllrande, måste de försöka äta sig in under min hud och lägga sina ägg där också?

Lustigt nog hatar jag nästan aldrig någon på en individuell basis. Heller inte som kollektiv eller minoriteter. Jag är verkligen inte någon individualistisk antikollektivist. Det är helt enkelt MÄNNISKOR jag hatar, folk snarare än folket. När människor börjar få någon slags identitet kan jag sympatisera mer med dem. Som sagt det är extremt sällan jag verkligen tycker illa om någon på ett personligt plan, undantag offentliga personer då - men det skall kommas ihåg att dessa ofta vedervärdiga individer får representera mänsklighetens alla svagheter och brister - de fyller en mer symbolisk roll så att säga. Vad spelar det för roll för mig om "politiker x" säkert är en jättebra pappa, jag känner inte personen mer än dennes funktion i det offentliga rummet och ser därmed inte någon som helst anledning att respektera denne som privatperson. "Statsministern" eller "kändisen" är inte privatpersoner för mig utan symboler för olika egenskaper jag föraktar och avskyr. Även fast så är fallet ebtvivlar jag dock inte att många av dem är helt fruktansvärda även helt privat, människan är ju som bekant ett fasansfullt monster, "enter the human pig" så att säga.